Naiva våldsromantiker & konflikskapande

Så nu har den autonoma vänstern slagit till igen. Våld och skadegörelse som ska motverka kapitalismen. Återigen visar vänstern upp sin skeva bild av verkligheten vars binära uppdelning av allt leder till detta primitiva våld mot andra människor. Att det inte är lika mycket våld som förr är mycket bra. Det visar att de flesta kommit till insikt. Men det finns fortfarande en föreställning om att våld är rätt och att det är legitimt att slå sönder saker. Precis som det hävdas från den autonoma vänstern att det är rätt med sabotage som motstånd mot det kapitalistiska samhället.

Jag skrev för ett litet tag sen om vänsterns konfliktsökande. Här har vi denna logik igen och vad den leder till. I postmodernism brukar man kritisera dikotomier eftersom de inte är annat än godtyckliga verktyg att dela upp världen med. Vänstern borde ta detta på större allvar. Alla människor är människor. Låter det trivialt? Det är trivialt men inte för vänstern. Vänstern menar att bara de som är vänster är människor. De som inte vänster ska antingen övertygas med argument, om det går ska de övertygas med hot om våld. Om det ändå inte fungerar så är våld ett verkligt alternativ. Vänstern hatar kapitalismen eftersom den fördelar det den skapar på ett ojämlikt sätt. Den kapitalistiska logiken tvingar människor att ta ansvar för sina egna liv och värderar människor efter vad de erbjuder andra människor. Dessutom anser vänstern att kapitalism åtminstone indirekt leder till kolonialism och krig (fast det är en sammanblandning av liberalt borgerligt och konservativt aristokratiskt som visserligen var samanvävt under 1800-talet men inte på något sätt finns inneboende i kapitalismen förutom i Lenins hjärna).

Så vad har denna binära konfliktlogik inneburit för världen? Några siffror för att illustrera (Som Stalin sagt ”Ett dödsfall är en tragedi, men en miljon dödsfall är endast statistik”).

Antal döda (ur tio i topp politiska utrotningarna*):
• Sovjet under Stalin, 1928-1953 ”klassfiender och dissidenter” 45.5 miljoner
• Kina under Mao, 1949-1976 ”klassfiender” 35 miljoner
• Röda Khmererna, 1975-1979 ”klassfiender” 2 miljoner
- detta var bara de tre värsta

Detta kan jämföras med vad själva kommunister råkat ut för (bara två har nått tio-itopp-listan):
• Kina under nationalismen, 1927-49 ”kommunister och andra motståndare” 10.2 miljoner (kommunisterna dödade dock under samma tid 3,5 miljoner nationalister)
• Indonesien 1965 ”kommunister” 500 000.

Detta kan jämföras med etniska utrotningar som bleknar i jämförelse.
Den värsta är svår att jämföra pga. tidsavståndet (Mongolerna utrotade mellan år 1215-79 18,8 miljoner kineser). Men några siffror från 1900-talet.
• Nazityskland, 1940-1945 ”slaver” 10.5 miljoner
• Nazityskland, 1933-45 ”judar” 6 miljoner
• Sudan, 1983 till idag ”Nuer, Nuba och Dinka” 1.9 miljoner
dessutom  lyckas Kina under kommunismen även platsa in här genom att från 1959 till idag dödat 1.6 miljoner tibetaner.

Detta medan Kapitalismen inte kan anklagas för några döda utom indirekt och genom elaborativa teorier. Nu anser nog många att jag är orättvis som kopplar samman de välvilliga om en naiva våldsamma vänsteraktivisterna med mordiska giganter som Stalin och Mao. Visst det är inte samma skala på galenskaperna. Men om de anser att de kommunistiska staterna inte varit kommunistiska på riktigt och att allt dödande är Stalin och Maos fel (Lenin brukar glömmas bort) varför uppvisar de exakt samma logik? Genom att dela upp människor och förhärliga våldet visar de ju att Stalin och Mao inte var något som gick fel utan precis vad kommunism i så fall går ut på.

Alltså: I marxistisk teori är konflikten ett grundelement som i sin tur bygger på en dikotom världsföreställning. Detta leder lätt till våld och förtryck eftersom allt är svart eller vitt. Detta måste stävjas inte uppmuntras.

Om Lenins uttalande att ”Om vi för kommunismens skull är tvungna att utrota nio tiondelar av befolkningen, får vi inte vika tillbaka för detta offer.”** är ren retorik eller inte är ett mindre problem eftersom själva grundföreställningen är konfliksökande och därmed konflikskapande.

*siffrorna kommer från boken ”Understanding global Security” av Peter Hough.
** Citatet är (uppenbarligen) tagit ur sin kontext och är omtvistat. Läs mer här (pdf).