Om verkligheten är objektivt given och människans förnuft och sinnen är tillräckliga för att uppfatta och klaragöra detta samt att människans språk är tillräckligt för att formulera det.
Skulle då om människans sinnen utvidgas verkligheten utvidgas? Skulle om hennes förnuft blev skarpare världen bli mer komplex och klar? Skulle om hennes språk blev rikare världen bli rikare?
Jag skulle inte tro det. Verkligheten är inte en annan bara för att vi har nya ord att beskriva den med. Inte heller blir den rikare med nya ögon. Precis som att verkligheten inte blir mindre för att någon är färgblind eller att den försvinner om man blundar. Men den är olika för olika människor beroende på hur den uppleves.
Hur kan man då vara så säker på att den det naturen givit människan är tillräckligt förutom den mest grundläggande överlevnad? Att anse att människan har tillräckligt för att förstå allt låter i alla fall för mig som en tro på människan som existensens centrum på något sätt. Varför skulle hon annars så säkert kunna uppfatta och avgöra allt.
Däremot är det praktiskt att utgå från att ens sinnen och förnuft är tilläckliga. Det är de också i vår värld som vi bygger för oss. Men eftersom den är olika för olika människor finns det olika svar för människan. Den som tror att det endast finns ett svar för människan är tyvärr fel ute. Människan måste transcenderas för att det ska bli fallet.
