ἄρκτος — Reflektioner

Lennart Regebro skriver om att han inte får svar på tal. Det kan tyckas vara en aning fånigt att ta upp detta men det är ett problem att bemötas med tystnad i en debatt. Hur ska man tolka det att en argument inte besvaras? I en debatt öga mot öga finns det alltid ett svar som kan tolkas i outalade reaktioner etc. Men i den anonyma virtuella världen uppstår så att säga ett vakuum när inget svar kommer.

Den naturliga, i alla fall min, reaktionen är att tolka tystnaden som att mitt argument är allt för bra för att kunna sägas emot och att jag där med har vunnit. Om man inte tror så starkt på sina egna arguement och sig själv tolkar man kanske tystnaden som att det man sagt inte är relevant.

Det som talar emot denna andra tolkning är att i bloggvärlden verkar folk älska att säga att man har dåliga arguement och ännu bättre är det att påpeka att de är irrelevanta. Så för mig i alla fall är det naturliga att tolka tystnaden som att jag har rätt.

Men att jag har rätt borde väl inte vara ett problem? Men jag upplever det som ett problem. Det finns två anledningar till att jag anser det. För det första är det respektlöst att inte svara. Denna respektlöshet är tveeggad, dels riktad mot den man inte bemöter och dels är det respeklöst mot en själv. Inte nog med att man inte kan bemöta kritiken, man kan inte ens erkänna den.

Det finns två sätt att bemöta denna respektlöshet - med likgiltighet eller förakt. Det är här det andra problemet dyker upp. Man kan inte ha en debatt med någon som man antingen är likgiltig inför eller föraktar. I tystnad kan ingen debatt föras.