Skepticism i all ära men det här är ju absurdt!
Detta utdrag från Maria Schottenius försvarstal i Magnusson är från Johan Norgbergs blogg:
”- Det är en ny sak som har kommit på senare år, det här att folk ska be om ursäkt, att det finns sant och falskt, och lögner och hit och dit. Det pratas liksom i de termerna och det är ganska nytt. För det mesta så diskuterar man, resonerar, har uppfattningar, åsikter. Det är ett väldigt ointellektuellt sätt att gå till väga på tycker jag, det här att här var det lögn och det ska ursäktas. Så skriver man ju inte normalt sett i kulturartiklar. Så det här är något nytt som jag inte förstår.
- Tror du att sanning finns?
- Sanning? Vad är sanning, som Pilatus sa. … Ja du, det är en stor filosofisk fråga. Vi får ta den någon annan gång, tror jag.”
Detta måste betyda att Schottenius anser det omöjligt att alls avgöra om något är sant eller inte vilket innebär att det enda som finns kvar är tyckande. Då spelar det ingen roll vem som säger vad, bara att det sägs. Då har hon verkligen lyckats reducera allt som sägas kan till nonens. Då kan man verkligen fråga sig vad intellektualitet är enligt Schottenius. Att tycka som hon? Detta är intellektuell kollaps.
Men att inte tro på saning, vilket jag själv inte gör efter att ha brottats med Agrippas trilema, betyder väl inte att man reducerar allt till nonsens?
Men att inte tro på sanning, vilket jag själv har svårt för efter att ha brottats med Agrippas trilemma, är väl inte att reducera allt till nonsens?
Men även om man erkänner de skeptiska argumenten måste man väl erkänna den värld i vilken man verkar i särsklilt om man är kulturchef (eller vad nu Schottenius är) på DN.
Jag tycker inte skeptiska arguement är särskilt relevanta när det gäller att avgöra huruvida någon ljugit. Att ljuga har ju att göra med om man avsiktligt framför något som man själv inte tror är sanning. Om man i en kulturdebatt backar till skeptisismen så kan inte uttrycka något. I den debatt som här syftas på är detta bara ett mycket fånigt sätt att inte behöva erkänna att man har fel och i detta fånigt nog anklaga den andra för vara ointellektuell.