Liberaler och socialister* verkar omöjligt kunna förstå varandra detta trots att de kommer från samma idébakgrund. Det är ett uppenbart fall av inkommensurabilitet. Detta leder till det intressanta fenomenet att båda använder samma ord men menar olika saker. Detta framförallt i synen på begreppen ‘frihet’ och ‘demokrati’ (se ”ordens undflyende mening”). Båda grupper tycker att det är mycket lovvärda saker och smutskastar varandra för att eftersträva motsatsen, t.ex att den andre egentligen är den gemensamma ärkefienden Fascismen** (allt blått blir brunt).
Detta är ett försök att utarbeta den ’socialistiska logiken’, alltså vad är det som styr socialisters tolkning av världen och hur olika begrepp ska tolkas.
Själv tycker jag det liberala paradigmet är lätt att förstå. Det är en rad enkla principer som man ska följa, där individens frihet står i centrum, maktdelning och formella rättigheter†. Det socialistiska paradigmet är svårare att få fatt i. Den enda fasta punkten verkar vara kritken mot liberalismens/kapitalismens†† orättvisa. Det är just det som jag också tror är kärnan av problemet. Socialismens utgångspunkt är att liberalismen inte räcker, att den inte är tillräckligt radikal. Man ser orättvisorna och vill hindra dem. Utifrån orättvisorna vill man laga, reglera, världen. Det är alltså utifrån det liberala paradigmet som den socialistiska logiken kan spåras.
Det liberala paradigmet utgår från ‘absoluta/objektiva rättigheter’ vilket ger assymetriska maktrelationer beroende på subjektets makt i förhållande till andra subjekt. Individerna befinner sig på olika nivå men i ett objektivt jämställt regelverk. Resultatet är vertikala (och horisontella) maktrelationer. Det är detta som socialisten inte tycker är tillräckligt eftersom det bara ger en officiell och inte faktisk jämlikhet.
Det socialistiska paradigmet utgår därför från ‘relativa/subjektiva’ rättigheter för att åstadkomma jämställda symetriska maktrelationer oberoende av subjektets makt. Individerna alltid på samma nivå. Målet är helt horisontella relationer.
Eftersom den utgår från den sociala relationen är den socialistiska utgångspunkten (orättvisan) inte fast, den förändras efter varje situation. Detta medan den liberala utgångspunkten (individens frihet) inte flyttar sig (så länge inte definitionerna ändras så klart).
Den socialistiska synen är lockande. Om alla människor är lika värda så ska alla självfallet ha samma möjligheter, ha samma makt etc. Det är utifrån detta paradigm uppenbart att liberalerna antingen är onda eller blinda för vad deras system gör med världen. Men utifrån det liberala paradigmet ser man den godtycklighet som ligger inbakat i den socialistiska logiken. För om alla relationer ska vara jämställda, och man inte ska göra alla människor exakt lika dana‡, så måste maktutövningen vara beroende av det enskilda fallet. En enskild subjektiv bedömning utifrån den socialistiska logiken/moralen krävs för varje enskilt fall. Detta kräver att alla människor, åtminstone alla i maktställning, blir upplysta om det socialistiska goda.
Detta ger uppenbart flera problem, både praktiska och teoretiska. Om det är alla som ska upplysas om det goda så kräver det en intellektuell likriktning. Om det bara är en styrande elit som ska vara upplyst då får vi en upplyst diktatur. De historiska exemplen på detta är inget som behöver påpekas. Det teoretiska problemet är kanske ännu svårare. (Detta är samma grundproblem som jag beskriver i Maktproblemet) Om det krävs upplysning, vad är detta upplysta? Det verkar finnas en uppfattning om att man har funnit den goda sanningen likt en platonsk idé. Hur vet man att de upplysta har rätt? Så även om man lyckas upplysa alla om det rätta, hur vet man att detta är Det rätta?
Det behövs alltså något som begränsar den socialistiska logiken. Detta kan mycket väl vara ett liberalt ramverk, vilket är det vi ser i västvärlden. Detta förklarar varför det endast är inom den liberala strukturen som socialismen fungerar och varför socialisterna alltid är frustrerade över detta.
Liberalismen sätter alltså upp en formellt rättvist system där individerna har olika makt i relationen till varandra. Socialismen säger att detta inte räcker, men deras lösning är ouppnålig och leder till subjektiv relativ maktutövning utifrån en möjligt sann godhet (som man skulle kunna kalla godtycklig) när den inte är reglerad av ett liberalt ramverk.
Inom ett liberalt ramverk leder den socialistiska logiken till betonandet av positiva rättigheter vilket jag skrivit om här.
* Jag väljer liberalism/socialism istället för vänster/höger då jag tror att det är andra logiker för t.ex konservativa eller anarkister. Det finns ju både vänster- och högeranarkister och den konservativa logiken finns säkert även inom vänstern.
** Varken socialister eller liberaler är fascister, men eftersom de alla delar den västerländska idétraditionen kan man alltid hitta någon likhet mellan dem.
† Terminologin för rättigheter i denna text är min egen. T.ex så är de ‘relativa’ och ‘absoluta’ rättigheter som det talas nedan inte de samma som inom inom juridiken.
†† Som en dela av maktdelningsprincipen är en av huvudpoängerna med liberalismen att dela upp den sociala strukturen i en politisk och en ekonomisk del där den politiska stftar lagar och den ekonomiska rör sig inom det regelverket. Alltså är den liberala staten även kapitalistisk.
‡ Lika dana männsiskor kan man kanske ordna med kloning men det verkar socialister också vara emot.
[...] Diskussionen gör det tydligt att vänstern inte har någon aning om vad en liberal står för. Det gör att deras argument ständigt missar liberalerna och socialisterna framstår som fåniga och oseriösa för alla andra som inte delar deras åsikter (se också “Den socialistiska logiken“). [...]
Väldigt bra skrivet och bra skrivet i allmänhet på resten av bloggen; men har den inte väldigt osexig layout?
Man äter med ögonen också, eller hur det nu är man säger.
Petter Thorin
Tackar! Jo jag vet att den är rätt tråkig. Det är ironiskt nog för att jag är så petig med utseendet. Jag fann inga bra stilmallar och har inte orkat ta tag i layoutbiten än. Men visst att du påpekar det uppmuntrar mig att göra något åt det.
[...] också “Den socialistiska logiken“. Tagged with: Åsa Linderberg, ideologisk vakthund, liberalism, socialism, [...]
[...] och kommunister/socialister delade segern och världen mellan sig. Men som jag skrev i inlägget Den socialistiska logiken: “Varken socialister eller liberaler är fascister, men eftersom de alla delar den [...]
[...] Jag har tidigare skrivit om vänsterns våldstendenser. Dessa våldstendenser är oförsvarbara och det är mycket olyckligt att resten av vänstern inte ryter till mot sina egna. Om man nu vill påstå att socialism inte har några likheter med fascism så bör man städa undan de tydliga fascistiska tendenser som finns inom den egna rörelsen. Tyvärr tror jag att det är svårt att utifrån det socialistiska paradigmet göra det eftersom den socialistiska grundinställningen är konfliktskapande. Det innebär att det blir svårt att dra en gräns för vad som är tillåtet i konflikten eftersom man förkastar de liberala grundprinciperna (som man alltså på nyspråk kallar fascistisk). Återigen visar vänstern att man inte klarar sig utan ett liberal ramverk. [...]