Att skapa arbete

I min utredning om att värdera arbete (se tidigare inlägg att värdera arbete, II, III) har jag nu kommit fram till att titta lite närmare på hur arbete skapas*.

Om arbete inte har ett värde i sig så står arbetsgivaren som garant för att vissa handlingar har ett visst värde vilket kallas arbete. Det entreprenören (i Schumpeters mening) gör är att skapa nya arbeten, alltså att finna nya handlingar för marknaden att värdera.

Om man som i en planekonomi inför ett artificiellt värde på arbete så finns ingen plats för entreprenören. Skapandet av nya arbeten bestäms av byråkrater som alltså bestämmer vilka handlingar som ska klassas som arbeten.

Mellan marknadsekonomin och planekonomin har vi den reglerade marknadsekonomin (eller kanske planekonomin med vissa marknadsinslag som Lenins NEP). Marknaden kan regleras t.ex med minimilöner som alltså sätter en nedre gräns vad en handling får vara värd (kan man tänka sig en maximilön t.ex att vid en viss inkomst tar staten hand om överskottet, en övre gräns för vad arbete får vara värt) och alltså bestämmer vilka handlingar som får kallas arbete.

Det betyder att någon subjekt (man kan iof. tänka sig att t.ex en dator programmeras att bedömma handlingars värde utifrån vissa parametrar (som också de är satta av ett subjekt), eller att man slumpar fram det) bestämmer vilka handlingar som ska få klassas som arbete och då tar man bort det valet från folk.

Entreprenören blir alltså väldigt viktig i en marknadsekonomi precis som byråkraten blir det i en planekonomi. I en ekonomi som underlättar för entreprenörer får de som är drivna och kapabla mycket makt, så länge de tillfredställer marknaden som alltså är alla individer. Medan byråkraten är uppbackad av staten och vad den ser som bäst samt antagligen sina egna behov vilket leder till korruption.

Frågan är alltså var makten över värderingen av handlingar ska ligga. För min del är det uppenbart att det är bättre om den ligger i kapabla individer händer än i en maktapparats byråkraters. Den senare skapar alltså arbete utifrån vad staten ser som viktigt medan den förra utifrån vad marknaden begär.

Nu kanske man inte tycker att marknaden är en bra form att bestämma vad som borde vara ett vettigt arbete och då kan man ju använda en maktapparat som staten att påtvinga sina medmänniskor den moral man själv har om vad som är viktigt i världen.

* Eftersom jag inte är ekonom utan filosof är det en ett filosofiskt svar som här ges. Vad som är bäst ur ekonomisk synvinkel låter jag andra utreda.