Att arbete, som marxister hävdar, har ett värde i sig är en förutsättning för att hävda arbetaren blir utsugen av arbetsgivaren. Arbeteren blir helt enkelt utsugen om lönen för arbetet som arbetaren utför är lägre än värdet för produkten, vilket den så klart är då arbetsgivaren tar ut en vinst.
Men om inte arbetet har ett värde i sig (se tidigare inlägg) så erbjuder arbetsgivaren värdesatt arbete som arbetaren inte skulle kunna generera själv. Annars skulle arbetaren inte behöva ta detta erbjudande. Arbetsgivaren garanterar alltså ett värde på arbetarens handling som är högre en det värde som arbetarens handling för sig själv skulle vara. Detta ger så klart makt till arbetsgivaren. Denne är dock bunden av både marknaden och lagen vilket inte den socialistiske värdesättaren är (se förra inlägget).
Marknaden sätter gränsen för vad arbetsgivaren kan göra och lagen sätter gränsen för vad arbetsgivaren får göra. Staten som lagsättare kan säga att vissa marknadslagar inte får följas och alltså förbjuda marknadskrafterna. Frågan handlar då om vilka marknadskrafter som bör vara tillåtna. I en planekonomi är det förbjudet att följa marknadsmekanismen över huvet taget, medan i det man kallar en fri marknad förbjuder t.ex våld, ocker, utpressning etc.
Alltså att marxisten hävdar arbetsgivaren suger ut arbetaren grundar sig på önsketänkandet att arbete har ett värde i sig medan det i själva verket är så att arbetsgivaren kan erbjuda ett garanterat värde på vissa handlingar som är högre än vad arbetaren skulle kunna producera själv. Hur värdefullt detta erbjudande är för arbetaren är upp till var och en att bedömma.
jag gillar resonemanget även om det är väldig provokativt skrivet. men jag håller inte med om att arbetssgivaren ger arbetet ett värde det inte skulle ha annars. jag skulle snarare vilja säga att arbetsgivaren ger ett sammanhang för arbeteren att verka i och att värdet uppkommer i samspelet mellan arbete och sammanhang. det krävs rätt sorts insats i rätt sammanhang för att det ska vara värt något. hur mycket det är värt tycker jag var bra uttryckt i inlägget.
Är det provokativt?
jag säger inte att: ”… arbetssgivaren ger arbetet ett värde det inte skulle ha annars.” Det jag säger är att arbetsgivaren garanterar att handlingen som utförs är värdesatt och därmed kan betraktas som ‘arbete’ (jag definierar alltså ‘arbete’ som en ‘värdesatt handling’).
Mitt nästa inlägg kommer handla om detta tror jag. Men nu måste jag nog sova.