ἄρκτος — Reflektioner

Att arbete skulle ha ett värde i sig självt är en normativ åsikt till skillnad från det faktiska konstaterandet att arbete inte har något annat värde en det marknaden sätter* (se förra inlägget). Med andra ord: Att arbete har ett värde i sig är ett önsketänkande om hur man vill att världen ska fungera. Vad innebär då denna önskan för det politiska tänkandet?

Om inte markaden ska avgöra värdet på en handling då måste någon annan göra detta. Till skillnad från marknadens osynliga hand så måste denna någon vara ett moraliskt subjekt. Utifrån en viss moral, som kan vara en socialistisk moral, måste man bestämma vilka handlingar som är värdefulla, hur mycket de är värde och för vem en handling är värdefull. Detta ger uppenbart väldigt mycket makt till den som har makten att bestämma en handlings värde. Hur man löser denna värdering av handling i praktiken utan planekonomi vet jag inte.

Se också: Vänstern och maktproblemet

* Det betyder inte att frågan om en marknadsekonomi inte är en normativ åsikt.