Något som allt som oftast inser när man diskuterar med folk är att man faktiskt inte förstår varandra. Problemet ligger i att vi inte vet vad den andra faktiskt menar med de ord den använder. För att förklara vad jag menar här måste jag klarlägga min bild av hur ord fungerar*. Ordet är ett namn som syftar på en mening, en betydelse som består av ett visst antal definitioner. Problemet är att dessa definitioner är olika för olika människor men delar ‘namn’. Namnen syftar på olika definitonskluster beroende på tid, rum och subjekt. När vi lär oss vad ett ‘namn’ syftar på så är det vår egen uppfattning om detta är vår enda referens. Det betyder att vi hela tiden förändrar vår definitioner som ordet/namnet syftar på så att det bättre ska passa vår förståelse för hur ordet andvänds.
Ett exempel är ordet ‘enhörning’. Den gängse bilden av en enhörning är en vit häst med ett vitt långt rakt horn i pannan (hornet verkar kunna se lite olika ut). Detta är dock en uppfattning som har förändrats. Under medeltiden var enhörningen mer av en vit get. Samma namn men olika definitioner. Vilken bild av en enhörning är då den sanna? Den medeltida eller den nuvarande? Ingen av dem är mer sann än den andra. Båda är fantasibilder men delar samma namn**. Man måste att alltså hålla isär de två definitonerna.
Vad vill jag då säga med detta? Jo för att åtrgå till att vi har svårt att förstå varandra. Det är inte bara ord på fantasivarelser som är så här skiftande. Detta gäller säskilt abstrakta begrepp som har en otrolig förmåga att betyda olika saker för olika människor. Ordet ‘frihet’ är verkligen ett sådant. Men även ett ord som ‘bra’ eller ‘god’. Vad menar man med god. I ett meningsutbyte så tolkar man ständigt vad den andra säger. Man gissar den andres definitioner på det ord som används. Om man är trångsynt så håller man sig till strikta de definitioner som man själv tycker är de enda rätta. Om man vill vara konstruktiv försöker man förstå sig på vad den andre kan mena utan att utgå från att denna har fel utan faktiskt har något att säga. Det senare betyder att man måste vara lyhörd och våga försöka förstå vad den andre faktiskt menar. Detta är självfallet inte det samma som att vinna i en argumentation där det kan vara mycket effektivt att själv definiera vad den andre säger. En destruktiv tolkning av den andre i stället för en konstruktiv.
När man i en diskussion tycker att någon annan använder ett ord fel så måste man minnas att man har olika definitioner av vad ordet faktiskt betyder. Om man vill förstå andra och därmed andras uppfattning av världen så måste man tolka konstruktivt.
*Denna förståelse är inspirerad av Wittgenstein.
**problemet är i grunden det samma när det gäller verkliga saker men eftersom det finns något objektivt att faktiskt peka ut gör att det är lättare för olika individer att bilda en liknande uppfattning om vad ordet faktiskt syftar på.
Ett bra inlägg på en annan blogg om ords betydelse ur ett lingvistiskt perspektiv: http://www.pasvenska.se/?p=25
vad jag glömde säga är att vi kanske trots allt inte gissar i någon större utsträckning vad orden betyder. däremot vad vi får för konnotationer och framför allt associationer är extremt individuellt.
det är i princip enbart inom fält som forskning och vetenskap som ords exakta definition blir viktig. det vanliga språket är alldeles för öppet och skulle bli extremt otympligt (tror jag åtminstone) om vi inte lät ord ha “fuzzy” betydelser.
jag låter lingvisten rätta mig.
Ett tillägg och förtydligande.
Jag ser inte, i detta sammanhang, så stor skillnad mellan ord och satser. Ett ensamt ord eller en rad ord som bildar en sats syftar båda på ett ‘definitonskluster’. Det går inte att dra en gräns mellan vad ett ensamt ord syftar på en sats syftar på i princip. Därför är det inte här relevent att skilja på det.
Om man går bort ifrån ordnivån kan Grice sammarbetsmaximer vara ganska bra för att komma ihåg hur mänskliga samtal fungerar. Påsvenska.se har ett bra förklarande inlägg om de principerna här: http://www.pasvenska.se/?p=57
Sen skiljer ju lingvistiken på pragmatik (vad det vi säger faktiskt betyder, snarare än den ordagranna lydelsen av det vi säger) och semantik (betydelsen av ord). En skillnad som knappast är nödvändig att göra enligt din analys ovan. Mest bara för att sprida onödigt vetande som jag tar upp det här.
Vad som är onödigt vetande kan bara individen svara på.
[...] framförallt i synen på begreppen ‘frihet’ och ‘demokrati’ (se “ordens undflyende mening“). Båda grupper tycker att det är mycket lovvärda saker och smutskastar varandra för att [...]
Jag tycker att det är oklart varför det är bättre att utgå från andra definitioner än de man tror är korrekta. Om det inte är för att man misstänker att de inte är korrekta, men då var det ju inte fallet at man trodde att de var korrekta från början.
Rörande **, problemet är inte alls särdeles allvarligt när det gäller saker som existerar i verkligheten. En vanlig häst, t.ex. Om nån säger häst men menar get så kan man ju anta att de har en skruv lös. Men det blir ju ett stort problem, som du säger, när man pratar om något som inte finns.
Björn:
Jag gillar artikeln. Blir ofta jobbigt medveten om att den överlappande förståelsen mellan två diskussionsparter är obefintlig.
Tomas
ja des flesta missförstår en antagligen inte när man talar om häst eller get, men det är ett irrelevant exempel. Jag vill visa på hur det ofta blir så att man missförstår för att man tror att den andra använder ordet på samma sätt. När du säger häst kanske du menar ett arabsiskt fullblod medan den andre tänker på en My little pony. Desto mer abstrakta ord desto lättare blir missförståndet.
Ursäkta om jag var otydlig men så klart ska man inte utgå från andra definitioner men man ska vara öppen för att andra definitioner finns och även att den andra kanske har missförstått definitionen. Om det är så att det är idéer man diskuterar och vill diskutera är det viktigt att inse att ord inte har en exakt mening.
Roligt med en bloggare som lägger så stor vikt vid språket, vid argumentet och precisionen. Månne har det med inspirationen från filosofin att göra? I vilket fall, glad blir jag./VS
Jo visst filosofin är en del av det hela. Det är ju så lätt att inte förstå.