Ordens undflyende mening

Något som allt som oftast inser när man diskuterar med folk är att man faktiskt inte förstår varandra. Problemet ligger i att vi inte vet vad den andra faktiskt menar med de ord den använder. För att förklara vad jag menar här måste jag klarlägga min bild av hur ord fungerar*. Ordet är ett namn som syftar på en mening, en betydelse som består av ett visst antal definitioner. Problemet är att dessa definitioner är olika för olika människor men delar ‘namn’. Namnen syftar på olika definitonskluster beroende på tid, rum och subjekt. När vi lär oss vad ett ‘namn’ syftar på så är det vår egen uppfattning om detta är vår enda referens. Det betyder att vi hela tiden förändrar vår definitioner som ordet/namnet syftar på så att det bättre ska passa vår förståelse för hur ordet andvänds.

Ett exempel är ordet ‘enhörning’. Den gängse bilden av en enhörning är en vit häst med ett vitt långt rakt horn i pannan (hornet verkar kunna se lite olika ut). Detta är dock en uppfattning som har förändrats. Under medeltiden var enhörningen mer av en vit get. Samma namn men olika definitioner. Vilken bild av en enhörning är då den sanna? Den medeltida eller den nuvarande? Ingen av dem är mer sann än den andra. Båda är fantasibilder men delar samma namn**. Man måste att alltså hålla isär de två definitonerna.

Vad vill jag då säga med detta? Jo för att åtrgå till att vi har svårt att förstå varandra. Det är inte bara ord på fantasivarelser som är så här skiftande. Detta gäller säskilt abstrakta begrepp som har en otrolig förmåga att betyda olika saker för olika människor. Ordet ‘frihet’ är verkligen ett sådant. Men även ett ord som ‘bra’ eller ‘god’. Vad menar man med god. I ett meningsutbyte så tolkar man ständigt vad den andra säger. Man gissar den andres definitioner på det ord som används. Om man är trångsynt så håller man sig till strikta de definitioner som man själv tycker är de enda rätta. Om man vill vara konstruktiv försöker man förstå sig på vad den andre kan mena utan att utgå från att denna har fel utan faktiskt har något att säga. Det senare betyder att man måste vara lyhörd och våga försöka förstå vad den andre faktiskt menar. Detta är självfallet inte det samma som att vinna i en argumentation där det kan vara mycket effektivt att själv definiera vad den andre säger. En destruktiv tolkning av den andre i stället för en konstruktiv.

När man i en diskussion tycker att någon annan använder ett ord fel så måste man minnas att man har olika definitioner av vad ordet faktiskt betyder. Om man vill förstå andra och därmed andras uppfattning av världen så måste man tolka konstruktivt.

*Denna förståelse är inspirerad av Wittgenstein.
**problemet är i grunden det samma när det gäller verkliga saker men eftersom det finns något objektivt att faktiskt peka ut gör att det är lättare för olika individer att bilda en liknande uppfattning om vad ordet faktiskt syftar på.