ἄρκτος — Reflektioner

På bloggen Ett hjärta RÖTT hyllas boken Chockdokinen och en diskussion huruvida Norberg och Benulic är trovärdiga i sin kritik pågår. Eftersom den som framförallt försvarar Chockdokrinen är en idealistisk vänsterfundamentalist (St Just) som inte vill lyssna på argument (läs debatten här) så är det inte direkt en konstruktiv diskussion. Jag borde lägga av. Detta inlägg är dock inspirerat av detta.

Inlägget är allmänt och riktas till alla som följer de slutsatser som jag här presenterar. Världen är mer komplicerad än så.

Den marxistiska förenklingen hur världen fungerar, som lever kvar som en allmän vänsteridé, är denna:

Grunden är idén bas- och överbyggnad. Alltså att mänskliga relationer och aktiviteter bestäms av produktionsförhållandena. De som äger produktionsmedlem bestämmer politiken

Om produktionsförhållandena är kapitalistiska så bestämmer kapitalisterna politiken och alltså ansvariga för allt som staterna de bestämmer över gör; således är kapitalismen ansvarig för kolonialism, krig och allt elände man kan komma på.

Med likhetstecken mellan kapitalism och liberalism blir liberaler ansvariga för allt elände. Och med den logiken kan t.ex Chockdokrinen skrivas.

Vem behöver empiri när man har dialektik?!

Nu kan detta framstå som allt för enkelt. För att det inte ska framstå som enkelt behövs många svåra ord. Retoriska dimridåer för att dölja ett bristande logos. Ett bra exempel på detta är Riff-Raff.

Hur detta kan fortgå beskriver jag här.